Vad håller vi på med?

Ibland är det trögt. Att vara med i en volontärorganisation kan handla om att skicka mail, att ringa samtal eller att tänka på sådant som inte blir gjort.

 

Men under ett års tid har jag fått åka till Tunisien, Frankrike, Holland. Upptäckt att det visst finns projekt, upptäckt att det visst finns planer på och möjligheter att skapa fred. Och att det faktiskt finns en hel del pengar som inte går till vapenindustrier eller bekämpningsmedel, utan till ungdomar, festivaler och briljanta idéer.

 

För snart ett år sedan satt jag i en soffa i ett ungdomscenter i Strasbourg och pratade med Bunhong. Han är från Kambodja, tjugo och några år till, fredsaktivist. När vi hade pratat ett tag sa han att han mer och mer har börjat tvivla på att det är meningen att Kambodja ska bli en demokrati. Många ser det som ett västerländskt påhitt, som kolonialism. Bunhong sa att han trodde att man måste hitta nåt eget sätt att gå framåt.

 

I maj satt jag i ett rum hundra meter från havet i Tunisien och pratade med Inaam från Kairo som berättade för mig att många av hennes vänner hade slöja inte för att de var religiösa, utan för att det passade i vissa sammanhang. Ungefär som jag tar på mig vissa skor i vissa lägen.

 

Och allt det här kan analyseras, men ibland handlar det också bara om att lyssna och försöka förstå människor. Vilka de är, vad de tänker och varför.

 

Och ibland handlar det bara om att inte tänka. Att dansa till otroligt dålig amerikansk pop, skrika med i arabiska låtar i en buss full med människor eller att bada i havet i Tunisien mitt i natten utan att tänka på terrorism eller hajar.

 

Så. Jag skriver några mail. Fortsätter. För det är det här jag tror på. På människor, platser, möten.

 

Du får gärna vara med.

Lovisa Olsson

Mail: lovisa.olsson@ial.se

13140559_10154184583932661_1251926103_n

Joana, jag (Lovisa) och Salma, i Tunisien, på trainingen med världens längsta namn – ”Challenging stereotypes and identities in order to promote gender equality”